Något av det som jag har insett med mig själv, är att jag är väldigt bekräftelse-sugen.
Jag är som en svamp, som bara vill ha mer, mer och mer, av så många personer som möjligt.
Det räcker liksom inte med att jag vet om att ett visst antal personer tycker om mig och tycker jag är bra på det jag gör, jag suger hela tiden efter att fler ochf fler ska tycka om mig och se mig.
Nu när jag skriver detta inser jag hur sjukt det låter och det är nog så man kan se på mitt beteende genom åren.
Lite sjukt beteende och tänkande....
Jobbigt för mitt ex som har varit med på alla svängar där jag hittat på det ena och andra, för att så många som möjligt ska se mig.
Jag kan aldrig få alla att älska mig, jag vill inte att alla ska göra det heller.
Men det har verkat lite som att det varit en sådan värld jag har levt i.
Där jag har velat få alla att älska mig, tycka om mig och berätta det för mig hur många gånger som helst.
Detta har ju gjort att jag har inte sett de som redan älskar mig, jag har inte kunnat ta emot deras kärlek fullt ut, för jag har varit så upptagen i att fiska efter mer kärlek.
Varför ser jag detta först nu?
Tja, det spelar nog ingen roll varför jag ser detta just nu, det viktiga är ju ATT jag ser det.
Men jag kanske ska fråga mig själv varför jag INTE har sett det förut.
Kan nog vara så att svaret på den frågan kan vara att jag har inte tyckt om mig själv, att det har gjort att jag skapat ett behov av att andra ska tycka om mig åt mig.
Tror även att denna miss jag har haft, att jag inte kunnat se mig själv...kan bero på att jag var mobbad under flera år som liten.
Även om jag trott att jag lagt alla sår som mobbingen gav mig, bakom mig...att jag skulle ha gått vidare i livet.
Så inser jag nu att så har inte varit fallet.... jag har varit en väldigt jobbig person som har tagit ut mitt behov av uppmärksamhet och bekräftelse på andra personera.
Genom att göra konstga saker på stan, för jag tänkt att det kommer roa andra.
Man kan enkelt säga att jag har varit för upptagen i att bekräfta andra personer, att jag har missat att bekräfta mig själv.
Bara det att jag sitter och skriver detta i en blogg och inte på ett vanoligt kollegie-block säger mig ju att jag kanske har kvar detta behovet.... att få andra att se mig....
Nu får en undran om det är något ska ska ändra på, eller om det är sådan person jag är.
För om det inte är så jag är, utan att jag kan sitta och skriva ett dokument, utan att jag känner minsta behov av att andra ska läsa det....eller.... nu blev det rörigt i huvudet.
Jag får se var det hela leder.
Nu har jag i alla fall skapat en ny blogg, där jag jag inte blottar mig själv om vem jag är i minsta detalj.
Nu kan man tycka att det jag skriver nu är ju verkligen personligt och så, men det är en annan sak att vara personlig och att skylta med vem man är med namn och så vidare.
Jag som varit i media ett antal gånger, antalet olika tidningar, TV i två olika program som handlat om mig, har ju tappat den möjligheten att använda mitt namn och samtidigt vara anonym.
Men nu är jag det och det känns helt underbart!!
Jag är som en svamp, som bara vill ha mer, mer och mer, av så många personer som möjligt.
Det räcker liksom inte med att jag vet om att ett visst antal personer tycker om mig och tycker jag är bra på det jag gör, jag suger hela tiden efter att fler ochf fler ska tycka om mig och se mig.
Nu när jag skriver detta inser jag hur sjukt det låter och det är nog så man kan se på mitt beteende genom åren.
Lite sjukt beteende och tänkande....
Jobbigt för mitt ex som har varit med på alla svängar där jag hittat på det ena och andra, för att så många som möjligt ska se mig.
Jag kan aldrig få alla att älska mig, jag vill inte att alla ska göra det heller.
Men det har verkat lite som att det varit en sådan värld jag har levt i.
Där jag har velat få alla att älska mig, tycka om mig och berätta det för mig hur många gånger som helst.
Detta har ju gjort att jag har inte sett de som redan älskar mig, jag har inte kunnat ta emot deras kärlek fullt ut, för jag har varit så upptagen i att fiska efter mer kärlek.
Varför ser jag detta först nu?
Tja, det spelar nog ingen roll varför jag ser detta just nu, det viktiga är ju ATT jag ser det.
Men jag kanske ska fråga mig själv varför jag INTE har sett det förut.
Kan nog vara så att svaret på den frågan kan vara att jag har inte tyckt om mig själv, att det har gjort att jag skapat ett behov av att andra ska tycka om mig åt mig.
Tror även att denna miss jag har haft, att jag inte kunnat se mig själv...kan bero på att jag var mobbad under flera år som liten.
Även om jag trott att jag lagt alla sår som mobbingen gav mig, bakom mig...att jag skulle ha gått vidare i livet.
Så inser jag nu att så har inte varit fallet.... jag har varit en väldigt jobbig person som har tagit ut mitt behov av uppmärksamhet och bekräftelse på andra personera.
Genom att göra konstga saker på stan, för jag tänkt att det kommer roa andra.
Man kan enkelt säga att jag har varit för upptagen i att bekräfta andra personer, att jag har missat att bekräfta mig själv.
Bara det att jag sitter och skriver detta i en blogg och inte på ett vanoligt kollegie-block säger mig ju att jag kanske har kvar detta behovet.... att få andra att se mig....
Nu får en undran om det är något ska ska ändra på, eller om det är sådan person jag är.
För om det inte är så jag är, utan att jag kan sitta och skriva ett dokument, utan att jag känner minsta behov av att andra ska läsa det....eller.... nu blev det rörigt i huvudet.
Jag får se var det hela leder.
Nu har jag i alla fall skapat en ny blogg, där jag jag inte blottar mig själv om vem jag är i minsta detalj.
Nu kan man tycka att det jag skriver nu är ju verkligen personligt och så, men det är en annan sak att vara personlig och att skylta med vem man är med namn och så vidare.
Jag som varit i media ett antal gånger, antalet olika tidningar, TV i två olika program som handlat om mig, har ju tappat den möjligheten att använda mitt namn och samtidigt vara anonym.
Men nu är jag det och det känns helt underbart!!
Kommentera