Det underbara i livet

Nu har det snart gått en månad sedan jag och mitt ex beslutade oss för att gå isär.....
Det var dagen före nyår som vi beslutade oss för att vi skulle skilja oss.
Jag minns den lättnad vi båda kände när vi kom fram till detta beslut efter att vi pratat om vår relation och hur vi hade det.
De första dagarna efter..var ett rent helvete.... jag grät, var glad, grät,  var rädd och en massa andra känslor på en och samma gång.
Sedan när vardagen kom, kom den här känslan av att jag gick runt i en enda gröt.
Inget kändes verkligt och jag kunde liksom inte fatta att det var sant.
Det hela kändes som en konstig dröm, då vi fortfarande bor ihop och har en gemensam dotter.
Vår älskade dotter kommer vi allid ha, men vi kommer inte bo ihop efter den första april.

Den första veckan efter alla helgerna, var den dagen då jag skaffade en lägenhet...ibland är det bra att vara handikappad.... för jag ringde min en handikapps-kvinna på kommunen, som berättade att de hade just fåt in en ledig lägenhet den dagen jag ringde.
Så jag sa att jag ville ha den...
Jag fick numret till den ansvariga personen hos vår nuvarande hyresvärd som jag skulle tala med.
Jag ringde och berättade hur jag fått hennes nummer och vem jag var.
Det hela gick väldigt snabbt..efter bara en vecka efter att vi beslutat att vi ska skilja oss, hade jag skrivit på kontrakt för min nya bostad.
Det känns skönt att det gick så snabbt och "enkelt" att få tag i en ny lägenhet till mig.
Från början talade vi om att min fru skulle flytta.... och jag skulle bo kvar, då jag har mitt bås till min permobil utanför vår lägenhet.
Men nu har jag ringt och fixat och fått godkännande att flytta med det när jag flyttar, så nu är det då jag som ska flytta.

Just nu är vi i det läget då vi båda längtar efter att jag ska flytta....så vi kan börja våra nya liv.
Våra liv som singlar....
Jag är ju nöjd som vi har det nu.... jag har inget behov av sex, passion och den där romantiska spänningen som de flesta är ute efter.
Men det fungerar ju inte med bara ena partnern som är nöjd....min fru,som inte längre är in fru... är ju inte nöjd...hon vill ha mer av livet.. hon saknar den där passionen, sex och det romanitska.
Nu är det klart att det är inte bara därför som vi ska skilja oss...även om detta är en stor grej i en relation.
Men vi har även detta att vi inte kunde prata med varandra, att vi kunde prata,, men det var som om vi pratade två olika språk och vi kunde inte helt nå fram tilll varandra.

Vi har haft snart 11 år tillsammans.....de flesta av åren har varit helt underbara.
Vi har många vackra minnen tillsammans som ingen kan ta ifrån oss.
Det mest underbara som vi har skapat tillsammans under de här snart 11 åren, är vår dotter som snart fyller 3 år
Det kommer bli en enorm saknad att inte kunna hålla om henne varje dag, inte kunna höra hennes skratt..... men som jag insåg i förra veckan.
Min dotter lever ju,... även om jag inte bor med henne längre, så lever hon och jag vet att hon har det bra hos mitt ex.

Livet svänger verkligen fort när man minst anar det.
Jag hade ingen aning om att vi skulle besluta oss för att skilja oss dagen före nyår... av alla dagar.
Men varför inte?
Något av det som jag har lärt mig mitt i alllt... är att man ska inte vara rädd att gå isär om det inte är bra i en relation.
Har man det inte bra i en relation och båda parter är eniga om att man inte har det bra, är det bästa att göra slut, om man nu inte villl kämpa för att det ska fungera i relationen.
Men det beror ju på VAD det är som är fel i relationen...alla bitar går ju inte laga och lägga på rätt plats om man säger så.
Då är det bättre att man vågar ta steget att gå isär.